Damen under isen är en bok som jag läste för kanske lite mindre än ett år sedan, och därför så kommer jag inte ihåg så mycket. Men boken handlar om Mercy och hennes syster Charity som bor i en herrgård vid namn Nya Seklet. Där är dom och deras familj instängda bakom stenmurar och upplever samma dag om, och om igen. Mercy vågar själv inte fråga sin far om hur hennes mor dog eller något om deras enformiga liv. Men en dag så upptäcker hon en snödroppe på sin kudde. Hur kom den dit, för vid Nya Seklet var det ju alltid vinter? Aldrig någon vår, så hur ska en blomma som den här ha kunnat komma till hennes kudde?
När Mercy en dag ser en kvinna flyta förbi under isen i deras damm så förstår hon absolut ingenting. Är det bara hennes tankar som har blivit uttråkade av att leva samma dag om, och om igen och låter fantasin flyta iväg? Eller är det helt enkelt så att det verkligen var en människa? Mery gör allt för att få svar på frågorna, men det är inte precis det lättaste eftersom hon själv blir skrämd av svaren...
Boken
Damen under isen, ja, det finns inte så mycket mer att säga om den! I början så hade jag bara lust att lägga den åt sidan och läsa något som
Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer som jag vet är bra. Men när jag sedan fortsatte läsa så märkte jag att jag inte kunde sluta! Det var som att boken i början inte handlade om någonting, och sedan förvandlades det till sorg och kärlek. Det var nästan så att tårarna kom fram när jag läste slutet. Denna boken passar mig perfekt eftersom jag gillar böcker som är lite mer gammeldagsa av sig.
Och ifall ni nu läser den, lägg inte den åt sidan för att ni tycker att den är tråkig, den blir bättre!