Resan som började med ett slut

Inte fan visste jag vad som pågick. Min värld vändes upp och ner den där vårdagen 1992 då morsan kom till skolan för att hämta mig och rädda mig undan granaterna och bomberna som av någon konstig anledning hade börjat regna ner över min hemstad. ”Va’ konstigt”, tänkte jag. Jag var 12 år och kände inte någon rädsla. Jag minns bara att jag upprepade gånger frågade morsan vad som pågick utan att få ett vettigt svar (s. 7).

Våren 1992 hämtas tolvåriga Nino från skolan för att aldrig mer komma tillbaks. Kriget i hans hemland Bosnien är ett faktum och familjen tvingas fly till ett konstigt, avlägset och okänt land, som kallas Sverige. I Sverige är ingenting som det var i Bosnien – Nino och hans familj ses som främlingar överallt, hans föräldrar börjar bli ovänner och hans pappa dricker dessutom för mycket. Till råga på allt är Nino på väg in i tonåren.

Men allt är inte bara svårt och negativt – Nino lär sig spela gitarr av en annan flykting och startar bandet ”Svarta skallar” med sina nya flyktingvänner och blir ihop med skolans snyggaste ”svennebrud”.

Resan som började med ett slut är Ninos berättelse om att växa upp som flykting i ett helt nytt land. Den berättas på ett gripande, roligt och något häftigt sätt där så kallad ”blattesvenska” blandas med ”vanlig” svenska och ren bosniska.